Aftonbladet-2011-09-23
Stockholms stadsmissions årliga rapport, "Hemlös 2011", är en dyster läsning.
Den visar att allt fler barn och unga lever i hemlöshet runt om i landet.
Sover på bussen
Sedan år 2007, då regeringen satte målet att inga familjer med barn ska vräkas från sina bostäder, har 1 900 barn vräkts i runt om i landet. I 55 kommuner har vräkningarna av barn till och med ökat.
Men det handlar även om ungdomar som rymt hemifrån eller blivit utkastade. De vet inte var de ska vända sig och många hamnar utanför samhället och går aldrig klart skolan.
På Stadsmissionen märker man den ökande hemlösheten på ett väldigt påtagligt sätt.
De möter de bostadslösa barnen och unga på härbärgen, men även på gatan, sovandes på nattbussen eller i stolar på Arlandas terminaler. En del byter husrum mot sexuella tjänster.
– Det är djupt oroande att vi möter allt fler unga på våra härbärgen och boenden. Vissa har varit utsatta för våld och vågar inte återvända till sina familjer, andra ingår i familjer som blivit vräkta eller tvingats lämna sina hem, säger Marika Markovits, direktor på Stockholms Stadsmission i ett pressmeddelande.
Starkare lagskydd
Regeringens nationella insats mot hemlöshet, som bland annat innebar att inga barn ska vräkas, slutade gälla år 2009. Sedan dess finns inga politiska initiativ mot hemlöshet på nationell nivå enligt Stockholms Stadsmission.
– I Stockholm finns problem både med att lösa akuta behov av tak-över-huvudet för unga i hemlöshet och att långsiktigt slussa in dem på den normala bostadsmarknaden. För att unga inte permanent ska hamna utanför samhället krävs kraftfull handling både lokalt och nationellt, säger Marika Markovits.
Några av förslagen som Stockholms Stadsmission har för att förebygga hemlöshet är bland annat starkare lagskydd mot vräkning av barn och personligt ombud för unga i hemlöshet.
– För unga i hemlöshet, alltså 14-20-åringar, behöver ett särskilt stöd i mötet med myndigheter för att kunna beskriva sin situation och verkligen få den hjälp de behöver. Därför föreslår jag att man ska inrätta personliga ombud, säger Marika Markovits till SVT:s Rapport.
Aftonbladet-2007-10-27
Enligt den fyrkantiga svenska statistiken finns det inga hemlösa barn.
Men en promenad över Sergels torg i Stockholm visar att byråkraterna har fel.
Formellt är barn bara hemlösa om deras föräldrar saknar bostad.
Praktiskt nog kan samhället blunda för alla de barn och tonåringar som blir utslängda eller rymmer.
Vi vet inte hur många de är, de unga som driver omkring utan ett tryggt hem.
Stadsmissionen har träffat ett 50-tal, socialarbetarna tror att de är betydligt fler.
Eldsjälarna som möter denna osynliga del av Sverige säger att det är dags att öppna ögonen och våga se dem: De hemlösa barnen.
För det första måste myndigheter och politiker erkänna att dessa barn finns. De har rymt hemifrån eller blivit utslängda och bor i kvartar, hos kompisar eller sover på någon nattbuss.
För det andra måste skolorna, där ungarna borde vara på dagarna, de sociala myndigheterna, som får rapporter om unga lösdrivare, kyrkan, dit många av dem vågar sig och de frivilliga organisationerna börja samarbeta tidigare.
Det borde vara självklart att dessa barn får hjälp innan de fastnat på gatan.
För det tredje:
Varje hemlöst barn som upptäcks måste få ett eget ombud. En vuxen som hjälper dem genom den hopplöst snåriga utredningsapparaten.
Under dagar och nätter på Stockholms gator har jag och fotografen Urban Andersson pratat med de utsatta pojkarna.
De lever farligt.
Flickorna är osynliga. De hinner inte driva omkring många dagar innan de plockas upp av någon som lovar skydd, knark, mat eller bara en madrass att sova på.
I utbyte mot en avsugning.
Det är så här de lever, de hemlösa barnen och tonåringarna i Stockholm.
"Allt fler barn lever i fattigdom". Det är rubriken på dagens huvudinlägg på Brännpunkt, SvD. Där presenterar Rädda Barnen sin årliga barnfattigdomsrapport. 13 procent av alla barn, eller 248.000, lever i det SCB definierar som fattigdom. Det är enligt undersökningen 28.000 fler än det Rädda Barnen redovisade i förra årets rapport.
Då, för ett år sedan, kunde vi för första gången på 10 år se en ökning av barnfattigdom i Sverige. Årets rapport bekräftar att den negativa utvecklingen fortsätter. De parametrar som ligger till grund för rapporten är antal barn som lever i familjer med låg inkomst och antal barn som växer upp i familjer med försörjningsstöd. I de grupperna tillhör barn som växer upp med ensamstående föräldrar de som drabbas hårdast och där är också den tragiska ökningen som störst. Samtidigt med de dystra siffrorna skriver Rädda Barnen att man "genomgående saknar....både exempel på politisk handlingskraft och konkreta löften".
Samtidigt är "barnfattigdom" inget isolat. Det är en följd av hur samhällsutvecklingen på flera områden slår på de familjer som får minst av skattesänkningar och lägre fastighetsskatter (milt uttryckt!) och som inte alls känner att alliansregeringen för en särskilt positiv politik. Barnfattigdomen påverkas av den växande arbetslösheten, av att föräldrar tvingas till socialkontoret i stället för att få gå till jobbet och få en "vanlig lön"..........fortsätt läs här http://peterlandersson.blogspot.se/2012/03/radda-barnen-allt-fler-barn-lever-i.html