mariacn

Familjeliv, bakning, husrenovering och annat smått och gott från mitt liv.

Doptårtor, nytt vrålåk och hurra för Dante!

Kategori: Allmänt


Linas son Alwin döptes i januari och jag fick baka tårtorna. En med vaniljbotten, glasscreme och hallonmousse. En med vaniljbotten, mjölkchokladfluff och jordgubbsmousse med skivade färska jordgubbar. Spacklade med smörkräm och täckta med marsipan.
 
Dekorationer i sugarpaste.
 
 
Det har varit sjukstuga varannan dag här hemma känns det som. Först hade Daniel influensa i en vecka. Sen fick jag luftvägsinfektion i en vecka. Sen fick jag vabba en dag då Albin hade kramp i benen konstant en hel natt. Och nu har Albin varit sjuk sen i onsdags. Först bara falsk krupp. Sen hade han en mardrömsnatt till lördagen med falsk krupp och kramp i benen så han vaknade en gång i timmen och hostade, grät, skrek och vred sig och sparkade med benen. Så jag ägnade hela natten åt att massera hans vader och hålla hans ben sträckta. Sen fick han ont i öronen med och haft från och till med lite vätska. Han är nästan aldrig sjuk annars men nu tar han allt på en gång.
 
Vi har köpt ny bil i veckan. Med bebisen på gång upptäckte vi ett problem. När Daniel kör måste han ha sätet längst bak för att få plats med sina långa ben. Och då får ingen plats bakom honom. Och när bebisen kommer måste ju ett barn sitta bakom föraren.
Ok då letar vi ny bil tänkte vi. Svårare än vi trodde. Det finns tydligen bara typ tre bilar med stort benutrymme i baksätet varav vi provkörde Skoda superb först men dom finns inte äldre än -10 och var lite av en lyxmodell så det blev väldans dyrt. Sen provkörde och köpte vi en Audi A6. Den är inte lika stor som Skodan men den räcker precis på millimetern för Albins fötter så nu kan vi iaf åka bil tillsammans när bebisen kommer. Skrytbild på nya bilen kommer inom kort.
 
Tog en loppisrunda med mamma för ett tag sen och fyndade lite. Grillpinnar, en kavel till Albin och muggar till alla! våra skogsutflykter.
 
Grillpinnarna invigdes redan kvällen efter då jag och Albin grillade marshmallows i öppna spisen.
Angående det fina plåstret på Albins kind så kom han rusande i full fart in i köket precis när jag hade dragit ut kökslådan. Han hade inte räknat med det så det blev en jävla smäll och han flög bokstavligen bakåt. Som tur var så missade slaget både öga, käke och näsa.
 
Albin myser med lillasyskonet. Var hos barnmorskan i veckan och allt var bra. Funderar för fullt på namn men Albin har redan bestämt sig. Sedan i julas så har han bestämt sagt att det är en flicka och hon ska heta Sanna. Han kanske vet något som inte vi vet :)
Namnet Sanna är väl inget namn jag och Daniel är superförtjusta i men eftersom han är så bestämd kanske han blir ledsen om det blir en flicka och hon inte får heta Sanna. Pojknamn har han bara Angus Young som förslag!
 
 
Daniel har fixat gamla super mario! Vi spelade häromkvällen och jag kan väl ärligt säga att vi inte var så duktiga som i unga dar. Men roligt var det.
 

Hipp hipp hurra för söta Dante som fyllde 2 år i tisdags! Albin följde med sin farmor på kalaset då men jag och Daniel har inte firat honom så idag fick han komma på fika och öppna paket. Vi vuxna åt rabarberpaj och Albin fixade chokladmuffins med blå glasyr, strössel och ljus till sig och Dante.
 
Dante blåste ljus och smaskade för fullt!
 
Häromdagen lagade Daniel supergod kyckling! Och det var busenkelt så testa!
 
Han tog några kycklingfileer och bankade ut mellan bakplåtspapper så dom blev jämntjocka. Då slipper man få dom rosa i tjocka änden och torra i tunna änden. Sen kryddade han med salt, peppar, rivet citronskal och ringlade över lite honung. Sen stekte han dom i olja. Klart. Så gott blev det. Till hade vi blandade rotfrukter och grönsaker i ugn och tsatsiki.
 
Undrar om jag ska kunna gå till jobbet imorgon. Känns inte bra att vabba en massa när jag har så mycket att lära mig innan jag ska gå hem och föda barn.
 
 
LÄS!
 
Blev lite rörd när jag läste texten för jag vet att jag inte kommer få vara med mer om alla dessa känslor, sena timmar och att vara behövd när ingen annan finns. På röntgen är det liksom inte samma sak. Och jag kan ärligt säga att jag saknar den patientnära vården. För att jag är sån. Att få vårda i livets slut, lindra smärta och se glädjen i ett lättat ansikte. Det slår lätt en fet kontorslön. Även om man vet att man är värd mer lön än många andra.
 

Kommentarer

  • Syster S. säger:

    Fantastiska syster! Jag läste också artikeln och hon skrev väldigt bra. Rörande. Tur att det finns såna som er som gillar att vara nära patienten och gör det bästa för dom! Själv får jag bli den som tar hand om den feta kontorslönen ;) Jag älskar dig! Puss och kram

    2013-02-11 | 10:11:09

Kommentera inlägget här: