mariacn

Familjeliv, bakning, husrenovering och annat smått och gott från mitt liv.

forts. var går gränsen?

Kategori: Att dela sitt liv med en deprimerad

Kanske behöver förtydliga just exemplet med nattätandet. 
 
Daniels depression innebär bla att han har stora svårigheter med att somna. Han har också förlorat aptiten nästan helt. Då är det tyvärr så att när han väl bestämmer sig för att gå och lägga sig runt 5 på morgonen kommer han på att han är hungrig. Och då tar han det som går snabbast, och det får gärna vara sött. 
 
Det kan lika gärna vara 8 kanelbullar som en bunke med glass eller albins lördagsgodis. Sen går han till sängs. Och är det svårt att somna i vanliga fall för honom, så blir det inte lättare med ett halvt kg socker som laddar kroppen med energi. 
 
Jag talar alltså inte om att hänga kedja och hänglås på kylskåpet utan om att gömma undan det onyttigaste och "skylta" med lite bättre alternativ. 
 
Endast för att göra det lite bättre för honom. Är det så fel.
 
Bland det svåraste med att dela sitt liv med en deprimerad man är att veta vad som är rätt och fel, bra och dåligt. Samtidigt som jag ska ta hand om precis allt annat här hemma, ska jag också se till att min man mår så bra han kan. Och hur ska jag lyckas med det???????????????
 
Jag kan lämna honom helt ifred. Men då skulle han inte lämna sängen, inte äta, inte få någon frisk luft och viktigast av allt, förlora värdefull tid med våra barn. 
 
Vi har trots allt två underbara barn. Och jag ska göra allt som står i min makt för att våra barn ska märka av det här så lite som möjligt. 
Det är för deras skull jag väcker Daniel varje dag, ser till att han får riktig mat i sig och gärna lite frisk luft ibland. Men jag tror också att han mår lite bättre av det. 
Ingen mår bra av att tyna bort under ett täcke. 

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Du har då rätt med sockret, men det bästa är att inte ha sånt hemma. Köp bara när ni ska ha så det går åt just då. Kram

    2013-10-26 | 19:10:48
  • Anonym säger:

    För mig är det helt obegripligt hur man kan lämna ut sin partner offentligt , så kränkade ....det luktar martyrskap i en dåligt förklädd omtanke . Har inte läst en possitiv sak om din man hittils, kan inte vara lätt att resa sig ur depressionen när/om han läser dina inlägg som du tyvärr verkar skriva för att få egen uppmärksamhet och sympati....

    2013-10-27 | 02:48:44

Kommentera inlägget här: